Stockfackla – såga, tända uppifrån och laga mat på en enda stock

Det är skymning vid sjön och snön ligger en decimeter djup. Grillplatsen är begravd, och ingen orkar skotta. Någon lyfter ut en stock ur bagaget, en bit gran lika hög som ett knä, med ett kors sågat i toppen. Den ställs på en plåt, några näverbitar trycks ner i korset, och en tändsticka senare står det en låga mitt i stocken. En kvart senare står kaffepannan på toppen.

Det är stockfacklans stora fördel. All förberedelse är gjord hemma. Vid elden behövs bara en tändsticka, en platta och lite tålamod.

Vad en stockfackla är

En stockfackla, ibland kallad svensk fackla eller finsk fackla, är en stående stock med snitt på längden som möts i mitten. Elden tänds uppifrån i mittpunkten. Glöd faller ner i snitten, och luft sugs in längst ner genom springorna. Stocken blir sin egen skorsten och brinner inifrån och ut.

Det gör att elden blir samlad på en liten yta, att den står emot fukt och snö bättre än en vanlig eld och att toppen blir en platt yta att ställa en kastrull på. Nackdelen är att stocken måste förberedas med såg eller yxa, och att den tar lång tid att släcka.

Minnesmodellen: stock, snitt, stöd

Tre saker avgör om stockfacklan blir bra.

1. Stocken. Rätt tjocklek, lagom fukt och en stock som du har rätt att använda.
2. Snitten. Ett kors som går rakt ner och slutar en handsbredd från botten.
3. Stödet. Eldfast mark under stocken och en luftspalt mellan toppen och kastrullen.

Missar du stocken blir det en rökpinne. Missar du snitten faller den isär eller brinner inte. Missar du stödet brinner det i underlaget eller kvävs under kastrullen.

Stocken: storlek, träslag och fukt

Hur stor ska den vara?

De klassiska beskrivningarna talar om stockar som är 30 till 60 centimeter i diameter och upp till en dryg meter långa. Det är en fackla för en hel kväll. För en familj som vill koka kaffe och värma soppa räcker mindre. En stock som är 25 till 40 centimeter tjock och ungefär knähög, 40 till 60 centimeter, är lätt att bära och står stadigt.

Stockens tjocklek	Ungefärlig brinntid	Passar till
15–20 cm	En dryg timme	Ljus och värme, en kopp kaffe
25–30 cm	Två till tre timmar	Kaffe och en kastrull soppa
35–40 cm	Tre till fem timmar	En hel kväll, flera omgångar mat

Tiderna är ungefärliga. Barrträ brinner fortare än lövträ, en torr stock fortare än en fuktig och en stock i blåst fortare än i lä.

Vilket träslag?

• Gran och tall tänds lätt och brinner med hög låga. Gran sprakar och skickar iväg gnistor, så den kräver mer fritt runt omkring.
• Björk och andra lövträd är tyngre att såga men brinner lugnare och längre, och ger fin glöd.
• Aldrig impregnerat, målat eller limmat virke. Gamla staketstolpar och tryckimpregnerade reglar hör inte hemma i en eld, Livsmedelsverket avråder uttryckligen från impregnerat virke när man grillar, och Kemikalieinspektionen skriver att giftet i impregnerat virke inte förstörs vid vanlig förbränning. Sådant virke lämnas på återvinningscentralen.

Lagom fukt

Stocken ska inte vara rå, men inte heller knastertorr. En nyfälld stock är svår att få fyr på och ryker mycket. En stock som har legat torrt i flera år kan brinna ut på en timme. Bäst är ved som har torkat en säsong, med sprickor i ändarna och som låter klart när du knackar på den.

Var stocken kommer ifrån

Allemansrätten är tydlig här. Naturvårdsverket skriver att du inte får hugga eller såga ner träd eller buskar, och att omkullfallna träd tillhör markägaren och inte får användas som ved. MCF lägger till att det gäller både levande och döda träd.

Det betyder att stockfacklan förbereds hemma. Ta en stock från egen tomt, köp en färdig hos en vedhandel eller fråga en markägare som ändå röjer. Det är ingen nackdel: snitten sågas mycket säkrare på en vedbacke än vid en grillplats.

Snitten: såga eller klyva

Med motorsåg

Det snabbaste sättet. Ställ stocken upprätt på plan mark, gärna kilad så att den inte kan välta. Rita ett kors på toppen med krita, eller en stjärna med sex eller åtta uddar om stocken är grov.

• Såga rakt ner längs linjerna.
• Sluta ungefär en handsbredd från botten, omkring tio centimeter. Den osågade foten håller ihop stocken medan den brinner.
• Ett kors räcker för en stock upp till 30 centimeter. Grövre stockar mår bra av tre eller fyra snitt.

Motorsågen är det farligaste momentet i hela projektet. Det viktigaste att känna till är kastet. Om den övre delen av svärdsspetsen tar i träet kan kedjan slunga sågen bakåt och uppåt mot ansiktet på ett ögonblick.

• Skyddsbyxor och kängor med sågskydd, handskar, hjälm med visir och hörselskydd. Varje gång, även för en enda stock.
• Fungerande kedjebroms. Använd inte en såg där den är trasig.
• Båda händerna på handtagen med tummarna runt, och vänster tumme under det främre handtaget.
• Ingen inom tre till fem meter, och barn och hundar långt bort. Arbeta helst inte ensam.
• Stanna i god tid före botten. Kedjan ska aldrig nå marken, en sten eller plattan under stocken.
• Gå en motorsågskurs om du inte har gjort det. Det är det bästa skyddet som finns.

Med borr

Det finns också en variant utan snitt. Ett grovt hål borras rakt ner i mitten av stocken, och ett mindre hål borras snett in från sidan nära botten så att det möter mittenhålet och ger luft. Elden brinner då i hålet som i en kamin, och stocken håller ihop länge. Det kräver en lång, grov träborr och en kraftig borrmaskin, och hålen tar tid att få raka. Själva eldningen, stödet för kastrullen och släckningen fungerar som för den sågade facklan.

Med handsåg

Det går, men det tar tid att såga på längden genom en stående stock. En bågsåg med grovt blad fungerar bättre än en fogsvans. Lägg stocken ner och spänn fast den, eller såga bara ett snitt och klyv resten med yxa. För de flesta familjer är klyvningen nedan enklare.

Klyva med yxa

Den klyvda stockfacklan kräver ingen såg alls, och den här varianten går att göra med en vanlig klyvyxa.

1. Klyv stocken i fyra till sex delar på vedbacken.
2. Karva bort en bit av kärnan på varje del med yxan eller kniven, så att det bildas en smal kanal i mitten när bitarna sätts ihop.
3. Ställ ihop bitarna och lämna smala springor mellan dem för luften.
4. Bind ihop stocken med ståltråd på två höjder. Rep brinner av och då faller hela facklan isär.

Den klyvda facklan brinner ofta fortare än den sågade, eftersom springorna blir bredare. Den är också mer benägen att falla isär mot slutet, så ståltråden är inte valfri.

Tända uppifrån

En stockfackla tänds uppifrån, inte nerifrån. Elden ska få fäste i mitten och sedan äta sig nedåt.

1. Stoppa tände i mitten. Näver, kådrik tjärved, spån eller en tändbit trycks ner där snitten möts. Lite även i springorna överst.
2. Lägg spån eller tunna stickor ovanpå, som en liten eld på toppen.
3. Tänd och ha tålamod. De första minuterna brinner det mest ovanpå. Efter en stund drar luften igenom och lågan börjar komma upp ur mitten.
4. Blås försiktigt i snitten om den tvekar.

Hur tändet byggs och hur du får eld i blött väder står i guiden om att göra upp eld. Har ni redan en eld igång kan några skopor glöd från den läggas på toppen. Det tänder ofta stocken snabbare än tändstickor.

Räkna med att det tar en kvart till en halvtimme innan facklan brinner så stadigt att den går att laga mat på. Använd aldrig bensin eller sprit för att snabba på. MCF varnar för att hälla brännbar vätska direkt på glöd och nämner särskilt bensin och sprit, och lågan kan slå upp mot den som håller flaskan.

Laga mat ovanpå

När lågan står stadigt i mitten och toppen har börjat bli platt och glödande är det dags.

Ge elden luft

Det vanligaste misstaget är att ställa kastrullen direkt på toppen. Då täpps skorstenen till, elden kvävs och det börjar ryka. Lägg i stället två tunna, kluvna pinnar parallellt över toppen, eller tre små stenar runt mitten, och ställ kärlet på dem. Ett par centimeters springa räcker. Stenar ska vara torra och inte tagna ur en sjö eller bäck, eftersom fuktiga stenar kan spricka i värmen.

En del slår in tre spikar runt mitten innan stocken tänds. Det fungerar, men spikarna hamnar i askan efteråt och måste plockas upp.

Vad som passar

Värmen är koncentrerad till mitten och ganska stark. Det passar för:

• Koka vatten till te, choklad eller kokkaffe. Det går fort.
• Värma soppa och grytor som har kokats hemma, till exempel ärtsoppa över öppen eld.
• Steka i en liten panna, som ägg, fläsk, korv eller stekpannebröd.

Mitten av pannan blir mycket varmare än kanten. Flytta maten utåt när den har fått färg, ungefär som på en stekhäll. Mer om värmezoner och fett står i guiden om stekhäll och stekpanna över eld.

Vad som inte passar

• Tunga gjutjärnsgrytor. Stocken brinner sällan helt jämnt, och mot slutet kan den luta eller sjunka på ena sidan. En lätt kastrull eller en liten panna är säkrare. Den tunga grytan står bättre på en glödbädd, se gjutjärnsgryta över eld.
• Stora stekpannor. De skyler hela toppen och gör det svårt för elden att andas.
• Rå kyckling och köttfärs går att steka, men eftersom värmen är ojämn är det lätt att ytan blir klar innan insidan är det. Livsmedelsverket säger att kyckling och köttfärs ska genomstekas och att köttfärs ska nå 70 grader. Platta till biffarna, vänd ofta och använd gärna en termometer.

Håll i handtaget med en grillvante. Stockfacklans låga slår ofta upp runt kastrullens kant.

När något går fel

Det som händer	Varför	Så räddar du den
Det ryker men brinner inte	Fuktig stock eller för lite tände	Mer näver och spån i mitten, blås i snitten. Lägg glöd från en annan eld på toppen
Elden kryper ut åt sidan i stället för att brinna i mitten	Ett snitt är bredare än de andra, eller vinden ligger på	Vrid stocken så att den breda springan hamnar i lä
Den slocknar under kastrullen	Ingen luftspalt	Lyft kärlet, lägg pinnar eller stenar under
Toppen brinner ner snabbt och ojämnt	Torr stock, blåst eller kluven fackla med breda springor	Laga maten tidigt, och gör en tjockare stock nästa gång
Stocken lutar	Foten har börjat brinna, eller underlaget sjunker	Ta bort kastrullen direkt. Låt den brinna klart eller släck den
Bitarna faller isär	Snitten gick för långt ner, eller ståltråden saknades	Skjut ihop resterna med spaden till en vanlig eld i eldstaden

Säkerhet: underlag, gnistor och släckning

Var den får stå

En stockfackla är fortfarande en öppen eld. Elda bara där det är tillåtet, och kolla om det är eldningsförbud. Vad som gäller står i eldning i naturen, regler och ansvar.

• Fast grillplats, grus eller sand. Det är där facklan hör hemma.
• En eldfast platta på snö, is eller osäker mark. Stocken blir het ända ner i foten mot slutet, och på snö smälter den sig snett.
• Aldrig på berghällar eller större stenblock. Både Naturvårdsverket och MCF avråder, eftersom berget kan spricka och skadas permanent.
• Aldrig på mossa, torvmark eller jordig skogsmark. Där kan glöd ta sig ner i marken och pyra länge innan den flammar upp.
• Inte under grenar. Lågan står högt ur mitten, ofta högre än en vanlig lägereld.
• Inte på trädäck, bryggor eller bänkar, och inte nära tält eller vindskydd.

Gnistor och fall

Stocken kan luta och falla isär när den har brunnit en stund. Ge den fritt utrymme åt alla håll, åtminstone en armslängd mer än vid en vanlig eld. Gran sprakar och skickar gnistor långt. Kolla vinden innan du tänder, och släck om det blåser upp. MCF påminner om att vinden kan föra gnistor in i skogen. Det gäller även när det ligger snö.

Släcka

Det här är stockfacklans baksida. Glöden sitter djupt inne i träet, och en halvbrunnen stock kan glöda i timmar.

1. Häll vatten rakt ner i mitten och i snitten.
2. Välta stocken försiktigt med en spade, bort från dig, och slå isär den.
3. Häll vatten igen över alla bitar och på marken där den stod.
4. Krafsa runt och känn med handen ovanför. Ingen värme och ingen rök ska finnas kvar.

Ha minst en hink vatten framme, gärna tio liter. Tänd i så god tid att facklan hinner brinna ner innan ni ska gå, eller välj en mindre stock. Lämna aldrig en stockfackla som glöder, inte ens för en kort stund. Fler råd om att släcka och om säkra eldplatser står i eldkunskap och tips och säkerhet vid eld i naturen.

Barnens del

Stockfacklan är ett bra projekt att göra tillsammans, så länge barnen håller sig borta från de vassa och tunga delarna.

• Före, på vedbacken. Barnet väljer stock och ritar korset med krita. Motorsåg och yxa sköter en vuxen, med barnen långt bort och gärna inomhus eller med en annan vuxen.
• Vid tändningen. Barnet trycker ner näver och spån i mitten och tänder med tändsticka eller tändstål med en vuxen bredvid. Den som är lite äldre kan tälja spånen själv, med samma knivvett som i guiden om att tälja grillpinne och trefot.
• Under tiden. Barnet är vattenvakt och har koll på hinken. Rita en tydlig gräns runt facklan, större än runt en vanlig eldstad, eftersom stocken kan falla.
• Efteråt. Barnet häller vatten och känner med handen ovanför att det är kallt, när en vuxen har vält stocken.

Fler idéer om roller och säkerhetszon finns i laga mat med barn över öppen eld.

Om någon bränner sig

Kyl brännskadan med svalt vatten direkt, i ungefär en kvart. 1177 skriver att längre än så ökar risken för nedkylning, och att is och snö skadar mer än det hjälper. Ta av ringar och klockor nära skadan, men dra inte bort kläder som har fastnat. Sök vård om skadan är stor, djup eller sitter i ansiktet, på händer, fötter eller över en led, och alltid om barnet är ett år eller yngre. Mer finns i första hjälpen vid vandring.

Stockfacklan på vintern

Stockfacklan är som bäst när marken är blöt eller snötäckt. Eftersom den brinner ovanifrån smälter den sig inte ner lika fort som en vanlig eld, och den behöver ingen skottad eldstad. Men den kan fortfarande luta när snön under den smälter, så plattan behövs även här. Hur elden i övrigt fungerar i kyla, och vilka rätter som passar, står i eldmat på vintern. Ska ni sova ute också finns allt om det i guiden om vintercamping.

Stock, snitt, stöd i korthet

Nästa gång grillplatsen ligger under snön eller marken är för blöt för en vanlig eld: ta med en stock hemifrån. Välj en som är ungefär knähög och 25 till 40 centimeter tjock, såga ett kors som slutar en handsbredd från botten, och ställ den på en eldfast platta. Tänd i mitten uppifrån, lägg två pinnar över toppen och ställ kaffepannan på dem. Och tänd i så god tid att den hinner brinna ner innan ni ska hem.