Kokgrop – så gräver du, väljer stenar och lagar mat i marken i flera timmar

Spaden går genom grästorven, och torvbitarna läggs prydligt åt sidan med gräset uppåt. Under kommer sand. En halvtimme senare ligger en ring av knytnävsstora stenar i botten och en stapel torr ved ovanpå. Elden brinner hela förmiddagen. Vid lunch skyfflas glöden undan, en gryta sänks ner bland de heta stenarna, jord läggs över och alla går därifrån. Tre timmar senare skrapar någon fram locket, och det ryker av rotfrukter och kött som har gått sönder av sig självt.

Kokgropen är det långsammaste sättet att laga mat över eld, och det lataste när den väl är igång. Ingen behöver stå och vända något. Men den kräver mer förberedelse än någon annan eldmat, och två saker ska vara klara innan du ens tar fram spaden.

Minnesmodellen: två frågor före spaden, fem lager i gropen

Två frågor före spaden

1. Får jag gräva här? Marken, markägaren, eldningsförbud och gamla lämningar.
2. Håller stenarna? Torra stenar från land, utan sprickor och skikt.

Fem lager i gropen, nerifrån och upp:

1. Heta stenar med lite glöd kvar.
2. Fuktigt skydd, till exempel blött tyg, kålblad eller ett tunt lager fuktig sand.
3. Maten, inslagen eller i en gryta med lock.
4. Fuktigt skydd igen.
5. Jord, så tjockt att ingen ånga syns läcka ut.

Är svaret ja på båda frågorna och ligger lagren i rätt ordning, så gör gropen resten. Fler sätt att laga mat i och under glöden finns samlade på sidan laga i grop.

Fråga 1: Får jag gräva här?

Marken och markägaren

Allemansrätten ger dig ingen självklar rätt att elda, och att gräva upp marken ingår inte i den alls. Naturvårdsverket skriver också att elden inte får skada marken. En kokgrop är ett hål på en halv meter med eld i i flera timmar, och det är något helt annat än en liten eld på en grusplats. Därför behöver du markägarens lov:

• På egen mark bestämmer du själv, så länge det inte är eldningsförbud och kommunen inte har egna regler för eldning på tomt. Skyddet för fornlämningar gäller ändå, se nedan.
• På någon annans mark frågar du markägaren först. Säg att det är en kokgrop och att du lägger tillbaka grästorven efteråt.
• I naturreservat, nationalparker och fornminnesområden gäller särskilda regler, som står på anslagstavlorna i området eller hos länsstyrelsen. Räkna med att det inte går.
• Vid eldningsförbud blir det ingen kokgrop, eftersom elden brinner i flera timmar. Hur förbuden fungerar står i eldning i naturen, regler och ansvar.

Rätt sorts mark

Både MCF och Naturvårdsverket varnar för att elda på torvmark, i mossa och på mullrik eller jordig skogsmark. Där kan glöden ta sig djupt ner i marken, pyra länge och flamma upp långt senare. För en kokgrop, där elden ligger nere i jorden, är det extra viktigt.

• Sand och grus är bäst. Gräv en provgrop med handspaden. Kommer du ner i ljus sand eller grus efter grästorven är platsen bra.
• Svart, fibrig jord som fortsätter neråt betyder humus eller torv. Välj en annan plats.
• Rötter i gropen betyder att ett träd är för nära. Rötter kan glöda vidare under marken.
• Inte nära stubbar och myrstackar, som båda är svåra att släcka om de tar eld.

Gamla gropar och stenar

Arkeologer kallar exakt det här en kokgrop: en grop där heta stenar lades, maten kom ovanpå och allt täcktes med jord och torv. Sådana gropar och härdar från förhistorisk tid finns kvar över hela landet, och de kan vara fornlämningar.

Enligt kulturmiljölagen behövs länsstyrelsens tillstånd för att rubba, gräva ut, täcka över eller skada en fornlämning, och ett område runt den är också skyddat. Det gäller även lämningar som ingen känner till ännu, och det gäller på din egen mark också. I praktiken:

• Gräv aldrig i en gammal grop eller en svacka med sotig jord, träkol och stenar som är grå eller rödaktiga, krackelerade och smuliga. Det kallas skörbränd sten och är ett tecken på mycket gammal eld.
• Ta inga stenar från stensättningar, rösen eller stenmurar. De kan vara lämningar, och de tillhör markägaren.
• Kolla Fornsök, Riksantikvarieämbetets karta över kända lämningar, om du ska gräva i ny terräng. Hittar du något som verkar gammalt, låt det ligga och kontakta länsstyrelsen.

Mer om varför kokgropar, kolbullar och kokkaffe hör till den svenska skogen finns i svensk friluftsmat och historia.

Fråga 2: Håller stenarna?

Stenar som blir heta snabbt kan spricka med en smäll och skicka vassa flisor åt sidorna. Den vanligaste förklaringen är vatten. Fukt inuti stenen blir till ånga som inte kommer ut, och stenen sprängs inifrån. Hur en enskild sten beter sig beror också på sprickor, porer och hur fort den värms, så ingen sten är helt säker. Håll avstånd när de värms.

Stenar att undvika

• Stenar från vatten, alltså från sjökanten, bäcken, stranden eller ett blött dike. Även en hård sten kan ha vatten i små sprickor.
• Sandsten och kalksten, som är porösa och suger upp fukt.
• Skiffer och andra stenar som syns vara uppbyggda av tunna skikt.
• Flinta, som splittras lätt och vasst.
• Stenar med synliga sprickor eller som redan har varit i en eld och är smuliga.
• Berghällar och fast block. Elda aldrig på dem, och bryt aldrig loss sten från berg.

Stenar som brukar hålla

Torra, hela och täta stenar som har legat på land, gärna i en grusig slänt eller vid en åkerkant där markägaren sagt ja. Granit och gnejs är vanliga bergarter i Sverige och brukar fungera bättre än porösa stenar, men även de kan spricka om de har vatten i små sprickor. Storleken ska vara ungefär som en knytnäve till två. Mindre stenar håller inte värmen, större tar för lång tid att värma.

Naturvårdsverket skriver att det krävs markägarens tillstånd för att samla sten, men att enstaka lösa stenar kan vara acceptabelt. En kokgrop behöver 15–25 stenar, så fråga. Har du stenar hemma i trädgården som har legat torrt länge, ta dem med.

Två enkla prov

• Ljudprovet. Knacka två stenar lätt mot varandra. En klar, hård klang tyder på en hel sten. Ett dovt, skramlande eller smuligt ljud tyder på sprickor eller en porös sten.
• Första varvet. Lägg stenarna i kanten av en liten eld först, så att de värms långsamt och får torka. Gå undan medan det sker. Smäller någon, plocka bort den när den har svalnat.

Tre sätt att packa maten

Maten ska aldrig ligga direkt mot jord eller aska. Det finns tre vanliga sätt att skydda den.

Sätt	Passar till	Fördelar	Nackdelar
Gryta med tätt lock	Grytor, bönor, kalops, hel kyckling, rotfrukter	Ingen jord kommer in, tål sur mat och går att öppna och kontrollera	Kräver en gjutjärnsgryta utan plastdetaljer
Dubbel folie och blött tyg	Hel kyckling, köttbitar, potatis, fisk	Flexibelt och lätt att bära	Folien kan spricka mot stenarna, och sur mat ska inte ligga direkt mot folien
Kålblad och blött tyg	Fisk, rotfrukter, korv	Det äldsta sättet, utan metall	Svårare att få tätt, och kräver mer erfarenhet

Gryta är bäst första gången. Den tål att ligga i gropen i timmar, och du kan lyfta locket och mäta utan att paketet går sönder. Hur gjutjärnsgrytan fungerar i glöd, och varför plastknoppar inte hör hemma där, står i gjutjärnsgryta över eld.

Folie ska vara kraftig eller i dubbla lager, med fogen vikt i flera veck. Vikningen står steg för steg i guiden om foliepaket i glöden. Lägg sedan ett blött tyg av bomull eller jute runt paketet. Tyget håller fukten och skyddar folien mot stenarna. Använd aldrig syntettyg eller plast, det smälter.

Blad. Kålblad, gärna flera lager, skyddar fisk och grönsaker bra. Ta inte gröna kvistar och blad från levande träd och buskar, det tillåter inte allemansrätten. Ta med det du behöver hemifrån.

Bygg gropen steg för steg

Gropens storlek

För en familj räcker en grop på ungefär 50 × 50 centimeter och 40–50 centimeter djup. Ska en gryta ner, gör gropen så stor att det blir en handbredd runt grytan och så djup att locket hamnar en bit under markytan.

Så gör du

1. Märk ut och lyft grästorven. Skär ut torven i några stora bitar med spaden och lägg dem åt sidan med gräset uppåt, gärna i skugga. Vattna dem om det är varmt.
2. Gräv gropen och lägg jorden i en hög bredvid, nära nog att skyffla tillbaka.
3. Klä botten med stenar i ett lager, och lägg några längs sidorna.
4. Bygg en eld i gropen med tändved underst och torr ved ovanpå. Hur du får fyr på första försöket står i göra upp eld steg för steg. Lägg gärna fler stenar ovanpå veden, så värms de från alla håll.
5. Elda i ungefär två timmar. Fyll på ved hela tiden. Stenarna är klara när vattendroppar fräser bort på en sekund och stenarna syns gråvita av aska.
6. Ta bort glöden. Skyffla upp det mesta av glöden och askan med spaden och lägg den i en hög bredvid, eller i en metallhink. Lite glöd mellan stenarna gör inget.
7. Lägg det fuktiga skyddet. Blött tyg, kålblad eller några centimeter fuktig sand över stenarna.
8. Lägg ner maten snabbt, med det som tar längst tid längst ner.
9. Lägg nästa fuktiga skydd över maten. Lägg gärna några heta stenar runt om, eller glöd på grytlocket.
10. Skyffla tillbaka jorden tills det inte syns någon ånga. Ser du ånga tränga upp någonstans, lägg på mer jord där.
11. Märk ut gropen med pinnar runt om, så att ingen trampar i den.

Ett exempel på tidsschema

Klockan	Det som händer
10.00	Gropen grävs och stenarna läggs i
10.30	Elden tänds, ved fylls på hela tiden
12.30	Stenarna är heta. Glöden tas bort och maten läggs ner
12.45	Gropen är täckt. Fri tid i två till tre timmar
14.15	Potatis och rotfrukter kan vara klara
15.15–15.45	Hel kyckling eller gryta grävs fram och mäts

Tider och när det är klart

Tiderna gäller en grop där stenarna har värmts i ungefär två timmar, med maten inslagen eller i gryta. En liten grop, sval väderlek eller stenar som inte blev riktigt heta gör allt långsammare. Se tiderna som riktvärden.

Råvara	Ungefärlig tid	Så ser du att det är klart
Potatis, medelstor och hel	1–1,5 timmar	En grillpinne glider rakt in
Morot, palsternacka, rödbeta i stora bitar	1–1,5 timmar	Mjuka hela vägen in
Majskolvar	45–60 minuter	Kärnorna är blanka och spricker när du trycker
Hel fisk eller stor fiskbit	45–75 minuter	Köttet släpper från benet och flagar
Kycklinglår och klubbor	1,5–2 timmar	Minst 70 grader vid benet
Hel kyckling, 1,2–1,5 kilo	2,5–3 timmar	Minst 70 grader mellan låret och bröstet
Gryta med grytbitar	3–4 timmar	Köttet faller isär för gaffeln
Hel bit fläsk eller högrev, runt 1,5 kilo	4–5 timmar	Mör och går att dra isär
Bönor och korv i gryta	2–3 timmar	Bubblar när locket lyfts

Hel kyckling i gropen har ett eget recept, hel kyckling i kokgrop med rotfrukter. Hela potatisar i vanlig glöd finns i bakad potatis i glöden, och de är det bästa att börja med, eftersom de visar hur het gropen blev. Grytor som tjänar på lång värme är till exempel kalops och bönor och korv, som du först får att koka över elden och sedan gräver ner.

Mät, gissa inte

Gräv fram, lyft upp och öppna på en sten eller bräda, inte nere i gropen där jord rinner in. Kyckling och färs ska mätas med termometer i den tjockaste delen. Livsmedelsverket skriver att kyckling alltid ska genomstekas, att färs är genomstekt först vid 70 grader och att färgen inte räcker för att avgöra det. Sikta på minst 70 grader för kyckling också, och klar köttsaft utan rosa inslag.

Om gropen har svalnat för tidigt

Är maten inte klar när du gräver fram den, och stenarna bara är ljumma, gräv inte ner den igen. Mat som blir liggande ljummen i timmar är precis det som ska undvikas. Gör klart den direkt i grytan över elden, och mät igen.

Felsökning: när det går snett

Det som händer	Varför	Så räddar du det
Maten är rå efter flera timmar	Stenarna blev inte heta nog, eller gropen var för liten	Gör klart över elden. Elda längre nästa gång och använd fler stenar
Botten är bränd	För lite fuktigt skydd mot stenarna, eller för mycket glöd kvar	Skrapa bort det brända. Mer blött tyg eller sand nästa gång
Jord i maten	Folien sprack mot en vass sten, eller paketet öppnades i gropen	Skölj av det som går. Gryta eller dubbel folie och tyg nästa gång
Det ryker ur jorden	Jordtäcket är för tunt och ångan läcker ut	Lägg på mer jord där det ryker
En sten smällde	Fukt i stenen, eller en olämplig bergart	Låt den svalna och släng bitarna. Fråga om nya stenar från land
Köttet är torrt	För lång tid, eller inget fuktigt lager	Servera med sås eller buljong. Kortare tid och blötare tyg nästa gång

Hemma eller vid elden

• Hemma: skär rotfrukter, gör kryddsmör och slå in köttet. Kött, kyckling och fisk ligger i kylväska med kylklampar ända tills de ska ner i gropen. Livsmedelsverket skriver att kylvaror inte bör stå framme längre än två timmar.
• Grytan: gör den klar till kokning hemma, eller låt den koka upp över elden innan den grävs ner. Då börjar den varm och gropen behöver bara hålla värmen.
• Vid elden: gräv och tänd först av allt. Elden tar två timmar, och under tiden hinner ni annat.
• Händerna: tvätta efter rått kött och kyckling. Hur du gör ute utan rinnande vatten står i hygien och disk ute.
• Resterna: in i kylen så snart de har svalnat.

En grop utan grop

På en anlagd grillplats eller ett eldställe med grus ska du inte gräva. Då gör du så här i stället: låt elden brinna ner till en tjock glödbädd, gör en fördjupning i glöden, ställ ner en gjutjärnsgryta med lock och skyffla glöd och het aska runt om och över locket. Det ger samma långsamma värme, och du kan fylla på ny glöd från elden bredvid.

Efteråt: släck och lämna inga spår

1. Släck stenarna. Häll vatten över stenarna och glödhögen, rör om med spaden och häll igen.
2. Känn efter. Håll handen över askan och gräv under den, både i botten av gropen och vid kanterna, eftersom glöd kan gå ner i marken. Det ska vara kallt överallt och ingen rök får synas. Mer om att släcka ordentligt finns i säkerhet vid eld i naturen.
3. Fyll igen. Skyffla tillbaka jorden och trampa till.
4. Lägg tillbaka grästorven med gräset uppåt och vattna.
5. Stenarna kan läggas tillbaka där de låg, eller sparas till nästa gång om det är din egen mark. Folie och tyg tas med hem.

Görs det ordentligt syns det knappt att det har varit en grop där.

Säkerhet: stenarna, spaden och ångan

• Heta stenar ser kalla ut. En sten som har legat i elden är het i timmar, långt efter att den har slutat glöda. Rör aldrig stenarna med händerna, inte ens när det verkar ha gått länge.
• Avstånd när stenarna värms. Stå inte lutad över elden medan stenarna blir heta, ifall någon spricker.
• Märk ut gropen. En täckt kokgrop syns knappt, och den som kliver i den kan bränna sig genom skon.
• Öppna försiktigt. Lyft grytan eller paketet med handskar och tång, och öppna locket eller folien bort från ansiktet. Ångan bränner.
• Elda bara där det är tillåtet, och kolla om det är eldningsförbud. Vad som gäller står i eldning i naturen, regler och ansvar.

Om någon bränner sig råder 1177 att kyla med svalt vatten i ungefär en kvart, inte längre och aldrig med is eller snö. Kontakta vården genast om skadan sitter i ansiktet, på händerna eller fötterna eller över en stor led, om det har blivit blåsor på en yta större än den skadades egen hand, eller om barnet är ett år eller yngre.

Barnens del

En kokgrop är ett halvdagsprojekt som barn ofta tycker är spännande, eftersom maten försvinner ner i jorden och kommer upp igen. Åldrarna är riktmärken. Gå efter ditt barns vana.

• De minsta kan leta stenar med en vuxen, göra ljudprovet och bära kalla stenar till gropen. De kan också skrubba rotfrukterna och lägga dem på tyget.
• Lite större barn, ofta från sex, sju år, kan gräva med en egen spade, lyfta grästorven och lägga stenarna i botten innan elden tänds. De kan också hålla koll på klockan och säga till när det är dags.
• Äldre barn med vana av eld kan sköta elden under de två timmarna och fylla på ved, med en vuxen i närheten.

När stenarna är heta, när glöden skyfflas undan och när gropen öppnas står barnen ett par meter bort. Där är det de vuxna som arbetar. Fler roller vid elden finns i laga mat med barn över eld, och vad som är bra att ha med står i utrustning för eldmat.

Kokgropen i korthet

Två frågor före spaden: får jag gräva här, och håller stenarna? Sedan fem lager: heta stenar, fuktigt skydd, maten, fuktigt skydd och jord. Elda i två timmar, låt maten ligga i två till fem, mät kycklingen och lägg tillbaka grästorven. Mer behövs inte för att få en middag ur marken.