Dra pulka med packning och barn – sele, stänger och kylan i pulkan

Det är lördag förmiddag och bilen står på parkeringen vid sjön. Pulkan är packad sedan i går kväll: tältet längst ner, sovsäckarna i vattentäta påsar ovanpå, termosen och korvarna överst. Det fattas bara en sak, och han sitter redan i den, fyra år gammal och påklädd som en liten astronaut. Efter en halvtimme på stigen längs stranden är den vuxna som drar så varm att jackan åker av. Barnet i pulkan har inte sagt något på en stund.

Det är det här pulkan handlar om. Den är ett lastdjur som gör att ni kan ta med er hela lägret utan att bära det på ryggen. Och den är en åkplats för ett barn som sitter alldeles stilla, nära den kalla marken, medan ni andra svettas. Den här guiden handlar om båda delarna: hur ni drar och packar, och hur barnet har det där bak.

Två termostater och stoppkollen

Två termostater. Den som drar har en ugn i sig, och den som åker har ingen. Ni kommer alltid att ha olika temperatur, och ni kan inte gå efter hur du själv mår. Klä av dig själv när du blir varm, och klä på barnet mer än du tror behövs.

Stoppkollen är tre ord att göra vid varje stopp, i samma ordning:

1. Nacken. Stoppa in handen i barnets nacke. Kall nacke betyder att barnet fryser.
2. Kinden. Titta efter vita fläckar på kinder, näsa och öron, och prata en stund. Svarar barnet som vanligt?
3. Knuten. Känn på bältet, stängernas fästen och kapellets snören. Har lasten flyttat sig?

Den som gör stoppkollen varje gång märker både en kall unge och en lös rem innan de blir ett problem.

Rep eller stänger

En pulka kan dras med ett rep eller med två stänger, som också kallas skaklar. Skillnaden märks i första nedförsbacken.

Med rep glider pulkan rakt in i hälarna på den som drar så fort det lutar. I en sluttning drar den nedåt åt sidan, och mellan träd tar den en egen väg runt stammarna. Ett rep räcker för en lätt last en kort bit på plan mark.

Med stänger håller pulkan avståndet. Stängerna hindrar den från att stöta i benen nedför, och de styr den så att den följer efter på samma sida om träden, även när ni går på skrå. Det är därför stänger är ett måste när ett barn sitter i pulkan. Ett barn ska aldrig åka i en pulka som kan köra ikapp den som drar.

Två saker att veta om stängerna:

• De tål drag men inte vridning. I en för tvär sväng, eller när pulkan välter i en sidosluttning, kan en stång gå av. Ta svängarna vida.
• Fästena ska sitta stramt. Glappar remmarna slår pulkan i ryggen hela dagen. Spänn dem innan ni går.

En bromslina är ett rep som sitter bak på pulkan. I nedförsbackar går den andra vuxna bakom och håller emot, så att pulkan inte får fart och inte välter. Det är en av anledningarna till att det är bäst att vara två när ett barn åker.

Dragselen

Selen är ett höftbälte, ofta med axelremmar, där stängerna fästs. Den låter dig dra med höfterna och benen i stället för med armarna och axlarna. Pulkan blir lättare att dra och ryggen hålls torrare än med en ryggsäck, eftersom ingen packning ligger an mot kläderna.

• Snabblås på bältet. Du ska kunna lossa pulkan med ett grepp, även om du faller i en backe.
• Bältet på höfterna, inte på magen. Dragkraften ska gå genom bäckenet.
• Prova hemma. Ställ in längden på stängerna och selen med de kläder du ska ha på dig, inte i hallen i tunna byxor.

På en längre tur är en extra rem, ett extra rep och tejp värda sin vikt. Det är oftast fästena som går sönder, och det är dem du måste kunna laga ute.

Lekpulka, ackja eller barnpulka

Lekpulkan från backen fungerar för att dra en kasse ved eller en väska från bilen en kort bit på plan mark. Den saknar stänger, kapell och skydd, välter lätt i sidled och är inte gjord för terräng.

Ackja är egentligen samernas stora släde, byggd som en båt med köl och dragen av en ren. I dag kallar många en större dragpulka för packning så. En sådan har ett skrov som går stabilt i skidspåret, ett vattentätt kapell som spänns över lasten och fästen för stänger. Den är byggd för att följa efter i kurvor utan att välta.

Barnpulkan är en dragpulka med säte eller ligge för ett barn. Det som skiljer den från en packpulka är skyddet: en båge som skyddar om den välter, en vindskärm framför ansiktet, ett kapell över benen och ett bälte som håller barnet kvar. Många går också att lägga ned. Är pulkan ny, prova den på en kort tur först, så att ni vet hur den uppför sig innan det gäller.

Pulka	Bra till	Inte till
Lekpulka	Korta sträckor på plan mark, ved från bilen	Terräng, nedförsbackar, barn på tur
Ackja eller packpulka	Packningen till lägret, längre turer	Barn, om den saknar skydd och bälte
Barnpulka	Barn som inte orkar gå eller åka skidor själva	Tung packning runt barnet

Packa pulkan

Vad som ska med står i packlistan för vintercamping. Här handlar det om var sakerna hamnar.

• Tungt lågt och i mitten. Då glider pulkan stabilt och välter inte i sluttningar. Tältet, vattnet och bränslet hör hemma där.
• Jämnt åt sidorna. En pulka som väger mer åt ena hållet drar snett hela dagen och lägger sig på sidan i första sidolutningen.
• Pausen överst längst fram. Rastjackan, termosen, sittunderlagen och torra vantar ska gå att få fram utan att du lossar hela kapellet.
• Spänn kapellet hårt. Det håller inte bara snön ute. Det är kapellet som håller lasten på plats när pulkan skakar.
• Inget hårt löst. En stekpanna eller en yxa som ligger lös slår hål i både påsar och kapell.

När packning och barn delar på en pulka

Gör det helst inte. Det som åker med barnet ska vara lätt och mjukt, till exempel en extra filt eller barnets egen lilla påse med gosedjur och vantar. Det tunga lägger ni i en egen pulka eller i en ryggsäck på den andra vuxna.

Skälet är enkelt. I en nedförsbacke vill allt i pulkan framåt, och ingenting hårt ska kunna glida in i barnet. Det blir också mycket lättare att lyfta upp barnet i en paus när det inte ligger packning omkring.

Barnet i pulkan

Den som sitter i pulkan rör sig inte, sitter nära marken där luften är kallast och får vinden från ert eget tempo i ansiktet. Det kan vara kallt och obehagligt där bak även när du som drar inte tycker att det är kallt alls. Hela upplägget utgår från det.

Kläderna

Barnet behöver varmare kläder än om det hade gått eller åkt skidor självt. Klä i flera tunna lager med ull närmast och vindtätt ytterst, och lägg barnet i en rymlig åkpåse. En påse som sitter trångt värmer sämre.

• Mössa, halskrage och vantar, även om händerna ligger nere i påsen.
• Ett underlag som tar emot stötar och inte suger fukt under barnet, till exempel en bit cellplast.
• Vattenfri kräm på kinderna när det är minusgrader, gärna en stund innan ni går ut.
• Solglasögon när solen står lågt över snön, även bakom vindskärmen.

Bältet ska sitta lagom stramt runt påsen. Armarna ska vara fria men skyddade under kapellet, så att barnet kan röra på sig, peka och äta en smörgås.

Inte för varmt heller

Den andra fällan är det omvända. Ett barn som är inpackat i påse, kapell och vindskärm i solsken kan bli varmt och svettigt, och svett blir kallt i nästa skugga. Känner nacken varm och fuktig ut tar ni av ett lager. I fuktigt väder och i stark sol behöver påsen vädras då och då.

Tystnad är ett tecken

Små barn säger inte alltid att de fryser. De blir tysta, sitter alldeles stilla eller vill bli burna. Det är därför stoppkollen börjar i nacken och inte med frågan “fryser du?”. Ett barn som är tyst och stilla i pulkan ska tas upp, värmas och få något sött att dricka, ljummet till de minsta, innan ni går vidare. Hur ni känner igen och tar hand om nedkylning och förfrysning står i guiden om nedkylning och förfrysning.

Konkreta gränser för barn i pulka

• Under sex månader åker barnet inte pulka. De allra minsta är särskilt utsatta för skakningar, kyla och överhettning.
• Barn under tre år stannar hemma när det känns som minus tio eller kallare, med vinden inräknad.
• Större barn i pulkan kyls fortare än syskonen som går eller åker själva, eftersom de sitter still. När det är kallare än minus tio eller blåser hårt blir det bara korta turer nära bilen eller stugan.
• Vinden räknas. Vid minus tio och fem meter per sekund känns det som minus 17 mot huden. Vindkylan och hur den räknas står i guiden om kyla i skidbacken med barn.
• Ett barn som är sjukt åker inte. Är du osäker, fråga barnavårdscentralen innan säsongen.

Hur länge?

Det finns ingen fast tid, och den viktigaste frågan är inte hur långt ni ska utan att alla ska ha en bra tur. Ett par timmar i pulkan är gott och väl för ett litet barn, med täta pauser där barnet får kliva ur och röra sig.

• Kortare när det är kallt eller blåser. Stillheten är det som kyler.
• Planera turen efter barnet. Välj ett mål som är roligt att komma fram till, till exempel en grillplats, en stuga eller ett vindskydd att sova i på vintern, och vänd hellre för tidigt än för sent.
• Inte direkt efter maten. Gungningen kan göra barnet åksjukt. Men börja inte heller med ett hungrigt barn, eftersom kroppen behöver energi för att hålla värmen. Ät, vänta en stund och gå sedan.
• Första gången kort. En tur på en timme till ett känt ställe säger mer om hur ert barn trivs än alla råd.

Den som vill att barnet ska åka själv efter ett tag kan läsa om längdskidor med barn. Många växlar mellan pulka och egna skidor samma dag.

Terrängen

En pulka med packning bryr sig inte om gupp. Ett barn gör det. Hårda slag och mycket skakningar är inte bra för en liten rygg eller ett litet huvud, särskilt när barnet sitter upp.

• Välj jämna spår och stigar, och undvik sidosluttningar och tät skog.
• Gå lugnt. En jämn takt ger färre slag, och du blir mindre svettig.
• Lägg ned barnet i utförslöpor om pulkan går att fälla. Pulkan blir stabilare och barnet skyddas bättre.
• Lös snö: gå först utan pulka och trampa eller åk upp ett spår. Det sparar både dig och pulkan.
• I längdspåret går pulkan bredvid de klassiska spåren, aldrig i dem.
• Åk inte pulka nedför på vandringsleder där andra går. Vill barnen åka själva hör det hemma i en backe, som pulkabackarna i Stockholm eller pulkabackarna i Göteborg.

På fjället gör det platta ljuset att skavlar och gropar syns dåligt, och vinden tar i mer. Där gäller fler regler, som står i guiden om att tälta i fjällen på vintern.

Ska ni över en sjö, tänk på att en pulka med packning och ett barn väger mer än ni själva. Dra aldrig ut på is som ni inte vet bär, och läs isvett med barn innan säsongen.

Framme vid lägret

När ni stannar för natten gör pulkan mer nytta än som transport. Ställd på kant blir den lä för köket, och med ett underlag ovanpå blir den en bänk. Barnet som har suttit still hela vägen ska upp och röra sig direkt, helst med en uppgift, som att trampa upp tältplatsen eller samla kvistar, medan ni vuxna klär på er rastjackorna.

Börja med det varma. Termosen fram, något sött att dricka och sedan maten. Hur ni lagar den i kylan står i laga mat ute på vintern, och hur ni får fram dricksvatten ur snön när termosen är tom står i smälta snö till vatten. Hur hela natten blir bra för barnen står i vintercamping med barn, och helheten, från trädgården till fjället, i vintercamping.